En Hoomans´s hundliv!

På väg mot bättre tider…

Hooman — Sun, 14 Jun 2009 23:13:11 +0000

Imorgon kl. 12:32 åker vår tåg till Arlanda, sedan flyger vi till barcelona och sedan vidare till Torrevieja!
Det ska bli skönt att få lite värme, gå runt i shorts och till och till och med bada.
Det var mycket som behövde bli gjort innan men jag lyckades knyta ihop alla trådar till slut.
Dock känns det extremt skumt att åka dit utan Parisa. Trodde faktiskt inte att så var fallet men nästan varenda gång jag har varit på semester de senaste 5 åren har jag haft Parisa med mig så det känns som nånting vitalt saknas inför resan. Inte ens Ali hänger med den här gången, utan jag har fått skaffa mig en helt ny reskamrat.
Men det blir nog extremt roligt ändå!
Ska försöka hinna uppdatera lite oftare och kanske till och med bilder.
Hade gott!

Fortsättning följer…

Hooman — Sat, 13 Jun 2009 12:43:10 +0000

Så nu är hela examensgrejen över…
Känns något trist. Mest eftersom jag har spenderat senaste 20åren med att vänta på att ta examen.
Jag har faktiskt haft fullt upp. Under de senaste 2 veckorna har jag hunnit med följande:

* Flyttat ut från vår lägenhet och backat några steg i den personliga utvecklingen, dvs. flyttat hem till mina föräldrar.
* Har haft examensfest med nära och kära.
* Stannat kvar i Sundsvall medan Parisa flyttat till Oslo.
* Varit inlåst i min gamla pojkrum och gått igenom varenda avsnitt av ”Two and a half men”.

Eftersom jag inte kommer överens med förändringar så bra har jag inte varit på topphumör, så jag bestämde att göra bruk av mina skattepengar genom att betala kraftiga överpriser för att åka till Torrevieja i en vecka.
Så på måndag åker jag till varmare breddgrader. Jag har planerat att snorkla och sola tills jag stupar av pur utmattning.
Sen när jag åter är hemma i Sundsvall ska knega på posten i 5 veckor för att återvända till Torrevieja den 31 juli.
Den här gången ska jag stanna i 4 veckor där. Vi ska bland annat bygga om huset och sätta upp staket.
Som ni kanske minns så hade jag planer på att åka och träffa Dora i Stockholm i början av juni. Men det blev inte riktigt
som jag tänkt mig. (ovanligt?!)
Jag blev bryskt påmind om att eftersom jag flyttar hem till mina föräldrar så har dom dessvärre vetorätt i beslutet om att en vovve ska bo där.
Dom sa inte det rakt ut men som traditionen bjuder så började de helt plötsligt berätta hur allergiskt Isabelle är, hur viktigt det är med att ha frihet, hur jobbigt det är att ha ett heltidsjobb och hinna med allt annat. Med andra ord manipulation. Jag råkar själv vara expert på ämnet. Men dom har rätt. Det kommer aldrig att funka att bo hemma hos min föräldrar och släppa loss helt och ta med en hund. En sak till som min käre far la all tyngdpunkt på var det faktum att vi ska bila ner till Spanien. Han vill ogärna ha med en vovve i sin nya chevrolet i tre dagar, som för övrigt är en 8 sitttsare . Således skulle utrymmet vara det minsta problemet. Hur som helst så vill han helt enkelt inte ha en vovve i närheten.
Så jag får helt enkelt böja mig ner, le och säga tack.
Men skam den som ger sig och död åt svikare!
Om vi bara förbiser är det faktum att jag snart är 28år och bor hos mina föräldrar så har jag bestämt att bara för att möjliggöra hundlivet så måste jag skaffa en lägenhet. Så när vi är tillbaka från Torrevieja i september så ska jag söka en lägenhet och förhoppningsviss flytta ut igen.
Om allt går enligt planerna så har jag till och med fått heltidsantällning någonstnas.
Man kan ju alltid hoppas.

Sista veckan som student

Hooman — Sat, 30 May 2009 23:39:59 +0000

Så nu börjar resan med skolan närma sig sitt slut.
Mycket har hänt sen sist jag skrev. Om jag inte missminner mig så var jag på god väg att skriva en tenta som mer eller mindre skulle avgöra om jag tog examen eller inte. Jag hade en tenta i marknadskommunikation som har legat i bakgrunden i 1 år snart och mer eller mindre gett mig mardrömmar. Det som kryddade situationen och gav det en kick var att den förbannade tentan var planerad till 10 dagar innan terminens slut och således är omtentan planerad till hösten. Av ren tradition pluggade jag så lite som möjligt och satt inte igång förrän ett par dagar innan.
Jag gick upp kl. 4 på morgonen, satte mig och började råplugga.
Jag hade 4 timmar på mig att få in allt.
Tydligen satte stressen igång min fantasi och jag började gå igenom alla möjliga utvägar som skulle kunna leda till att jag slapp bry mig om Phillip Kotlers teorier om hur vi blir påverkade av reklamen eller olika strategier för hur man tar över en marknad. Lagom till att jag memoriserat 4 olika metoder för företag att diffrentiera sina produkter hade jag kommit på lösningen på mina problem. Fantastiskt hur jag lyckades memorisera allt samtidigt som min hjärna letade efter genvägar. Hur som helst hade jag under de tidiga morgontimmarna gått igenom varenda kurs som jag läst som tillhörde MKV.
Med ett barns glädje och med en 27 årings livslånga inövade metoder för att hitta genvägar kom jag på att jag 2 år tidigare parallelt med andra kurser läst en kurs på 15 hp som heter Communicare. Jag har även lyckats läst juridiskt översiktskurs på lika många poäng som nu skulle verka som mina smörgåspoäng.
För att göra en lång och nästan manisk historia kort och förenkla allt så kan jag helt och hållet plocka bort marknadskommunikationen och ersätta den med Communicare och använda juridiken som de frivilliga poäng som man måste ha innan examen. Allt det här kom jag på 1 timme innan tentan skulle skrivas.
För att minimiera risken med att mina planer skulle gå åt pipan åkte jag till skolan och skrev tentan ändå.
Direkt efteråt gick jag till MKV-gurun Kerstin och delade min plan med henne. Lika hjälpsam som alltid bekräftade hon mina misstankar och informerade mig om att jag hade 172.5 hp och bara saknade 7.5 hp för att få ihop 180 hp som är det som krävs för att få mitt examen. Jag hade ca 3 veckor tidigare skrivit en omtenta i Metod B. Tentan hade inte blivit rättad än och om jag nu klarade den tentan så skulle alla problem vara borta.
Jag svävade hem i en blanding av eufori och berusning på alvedon, ipren och alldeles för mycket koffein. ( Jag hade besökt tandläkaren 2 dagar innan och dragit ut en tand.)
Ca 5 timmar senare kollade jag mitt First class konto för att kolla om tentan hade rättats. Mycket riktigt hade Kerstin mailat om att tentan var färdigrättad och att den kunde hämtas hos henne. Jag svarade direkt och frågade snällt om hon kunde informera mig om mitt betyg så att jag slapp krepera innan jag hann dit.
Jag var exakt 0.5 poäng från ett C. Glädjen var total!
Efter många om och men samt efter att ha räknat ihop mina poäng ungefär 33 gånger och efter att ha pratat med examensenheten och fått klartecken, printade jag ut examensansökningen och skickade iväg omgående.
Jag till och med förevigade studen genom att be Parisa fotografera de historiska ögonblicken då jag fyllde i blanketten och då jag våldade ner dem i postens gula lådor.
Nu kanske ni tycker att jag är dum i huvudet eller otroligt fjantig som håller på så bara för att jag tagit examen.
Sanningen är att jag är idag 27 år. Jag började i årskurs 1 när jag var 7 år gammal i iran. I över 20 år av mitt liv har jag kämpat med skolan. Alla som känner mig vet att jag är kroniskt lat. Jag är övertygad om att bara jag anstränger mig så klarar jag vad som helst men problemet är att jag under min uppväxt alltid kom på trevligare saker att göra än att plugga. Oftast kom jag på kvällen innan ett prov att jag antagligen borde plugga. Eftersom jag ändå besitter en viss grad av intelligens så har jag alltid klarat mig, även om det många gånger varit på gränsen.
Jag kommer specifikt ihåg en kväll då jag var 18 år och läste matte C. Jag lyckades inte lösa uppgiften trots att jag suttit i flera timmar och nästan tagit livet av mig själv. När man är i den åldern är det ganska lätt att man börjar tvivla på sina egenskaper som människa. Jag var övertygad om att jag var den dummaste människan i världen och skulle aldrig komma nånvart. Om jag inte minns helt fel så höll vår kära SYO med och rekomenderade mig att läsa på IVK.
Hur som helst så har jag idag kommit till en punkt där jag inte behöver bry mig om skolan mer och trots att jag inte alltid haft bästa betyg har jag faktiskt lyckats ta mig längre än många andra som på den tiden briljerade med sina löjligt höga betyg.
Så av den simpla anledningen så tycker jag att jag har rätt till att vara lycklig och euforisk.
Nedan kan ni se exakt hur det ser ut när jag är lycklig som ett barn som är på väg till leksaksaffären.

Homan fyller i ansökan om generell examen

Homan skickar iväg ansökan!

Den sista fienden

Hooman — Fri, 15 May 2009 15:57:38 +0000

Om exakt 5 dagar har jag en sista tenta.
Ämnet är marknadskommunikation och som tur är det här den första salstentan sen kursen började. Vilket givetvis innebär att det inte finns gamla tentor att plugga på.
Så nu måste jag tillbaka till de gamla stenåldersmetoderna för att plugga till en tenta. Saken blir inte bättre av att läraren totalt ignorerar mina mail.
Egentligen läste vi den här kursen förra våren men eftersom jag var i Spanien missade jag omtentan. Så nu måste jag skriva den förbannade tentan innan jag kan ta examen. It sucks.
Jag har försökt kontakta läraren för att få lite vägledning om kursen. Genom en funktion som First class erbjuder ser jag att han läste mitt meddelande 2 timmar efter att jag skickat den men trots att det nu gått 4 dagar så har han inte svarat.
Helt vansinnigt.
Nu till andra trevligare ämnen.
Jag har kommit överens med Hillnez kennel att jag ska åka ner i slutet av maj för att hälsa på och träffa Dora. Helt underbart!
Jag får fjärilar i magen bara jag tänker på att träffa henne!
Yes! I´m that weird!
En bild på Dora följer nedan

Snyggingen Dora!

Våren och Jag

Hooman — Sat, 09 May 2009 12:54:31 +0000

Parisa har åkt till Oslo för att få en två veckors lång utbildning för ett sommarjobb.
Som traditionen bjuder åkte jag hem till Granloholm för att våldgästa mina föräldrar i 14 dagar. Alltid lika trevligt att luffa.
Min undermedvetna har mer eller mindre redan tagit sommarlov. Trots att jag har en livsviktig tenta om två veckor. Förhoppningsvis så ändras det inom några dagar.
Jag lovade i mitt förra inlägg att jag skulle berätta mer om Dora.
Dora är en 10mån gammal Amstaff tik som bor hos sin uppfödare i Stockholm.
Hon vill av olika anledningar komma till ett nytt hem och eftersom jag vakar över varenda annonssida som en hök som drabbats av insomnia så hade jag turen att kontakta ägaren nästan omgående. Av oförklarliga skäl valde hon att svara på mitt brev, till skillnad från 24 andra hundägare som inte ens ville ge mig en chans och totalt ignorerat mig.
Vi pratade i telefon i ca en timme och det visade sig att vi i princip ligger på samma kanal och att vi delar samma tankebanor när det kommer till hundar.
Det var rätt skönt eftersom det var en bekräftelse på att jag är på rätt väg.
Hur som haver så har jag bestämt att jag ska vänta till slutet av maj innan jag åker ner till Stockholm för att träffa Dora och hennes uppfödare. Jag vill gärna träffa Dora för att se om vi överhuvudtaget kommer överens innan jag bestämmer någonting. Det kan hända att hon omgående hatar mig så det bästa vore om jag kunde träffa och kanske promenera med henne innan jag tar några slutgilgtiga beslut.
Jag har mailat min förslag till uppfödaren och avvaktar svar.
Hon har inte svarat än men jag råkar veta att hon bara för några dagar sedan fått hem en ny vovve så jag hoppas att hon helt enkelt inte hunnit svara. Jag kommer att avvakta tills måndag och sedan ringer jag henne.
Om allt enligt planerna så kommer jag att ha henne på foderavtal.
Det innebär att hon är i min vård men uppfödaren har rätt till att ta två kullar på henne innan hon har nått 5 års ålder. Jag har en skyldighet att hålla henne frisk och i bra form.
Fördelen med att få en vuxen hund är att man kommit förbi det värsta valptiden med att få henne rumsren och andra problem. Men däremot så kan det finnas andra problem som man måste arbeta med. Jag känner mig tämligen säker på att jag kan hantera de flesta problem som jag måste jobba med. Jag ser faktiskt framemot att tillsammans med vovven arbeta fram lösningar till problemen.
Så nu får vi se om jag kommer överens med uppfödaren och isåfall så åker jag ner till Stockholm ungefär den 25 maj.
Min trogne vän Ali kommer att följa med och vi får se om vi bilar ner.
Problemet med att bila är att då måste jag köra hela vägen upp till Sundsvall.
Inte nog med att vovven får lämna sitt hem för att åka iväg med främlingar, hon får spendera 5 timmar med att sitta i en bur i bagageutrymmet på en bil.
Om vi istället åker tåg kan jag sitta med henne hela resan så hon inte känner sig ensam.
Fast nu sitter jag och fantasierar, vi får se om jag överhuvudtaget får svar från uppfödaren så kan vi ta detaljerna sedan.
Vi får helt enkelt vänta tills måndag och se vad som sker.
On the bright side, våren är här på riktigt!

Tenta och skola

Hooman — Mon, 04 May 2009 22:51:30 +0000

Hade en tenta i Metod B förra veckan som har hängt kvar sen förra året som nu är klar.
Som vanligt känner jag att det kunde ha gått betydligt bättre om jag bara pluggat mer.
Men sanningen är att jag inte haft tid att plugga mer, jag ligger efter i skolarbetet och det känns som högen med halvklara uppgifter bara växer och växer. En irriterande egenskap som jag har är att när jag känner att pressen blir för stor så kopplar jag helt enkelt ifrån och ignorerar allt.
Nästan som när säkringen går hemma.
Så nu måste jag hela tiden vara på min vakt och försöka dela upp arbetet så att jag inte ”bryter ihop”. Det är trots allt bara en månad kvar. När jag har tagit mitt examen så kommer jag att bara stänga av och njuta av att ha lyckats. Givetvis under förutsättningen att jag klarar den sista tentan i marknadskommunikation. Jag fick faktiskt veta idag att vår lärare har bestämt att vi ska ha en salstenta istället för hemtenta. Blääääää!
Visserligen så har jag sagt att jag föredrar salstentor efter att i tre år frossat i hemtentor och hemuppgifter. Men salstentor känns lite tryggare just nu. Men det är faktiskt den sista tentan så jag ska inte gnälla, utan bara plugga på och spika den.
Andra saker har hänt som definitivt är värda att belysas.
Imorgon kommer jag att i detalj berätta vad.
En liten hint följer nedan.

Dora

People suck!

Hooman — Tue, 28 Apr 2009 12:52:06 +0000

Ok, det här inlägget är ett ”Synd om mig, världen är elak!” inlägg. Om ni inte har sinnesnärvaro nog att tycka synd om mig, läs inte.
Alla människor går igenom livet och vill vara nånting. Man vill göra intryck på människorna som man träffar på. Speciellt i vår ålder när man på väg ut livet på allvar och har spenderat senaste 3 åren till att skapa en identitet som ska utvecklas livet ut.
Dessvärre är livet orättvis, vissa människor behöver inte anstränga sig speciellt mycket för att vara stjärnor och andra kämpar stenhårt i varje aspekt av livet för att hamna rätt.
Om man frågar mig vilken kategori jag befinner mig i så skulle jag säga att jag finns någonstans mitt emellan. Jag har under min uppväxt aldrig behövt kämpa stenhårt för att gör intryck men jag har aldrig varit en självklar stjärna. Fine!
Som ni vet så körde jag taxi på helgerna från första året i skolan till förra terminen. I nästan 3 år fick jag faktiskt övertala varje människa i bilen att jag faktiskt har ambitioner i livet och nej jag ska inte köra taxi hela livet. Tyvärr var det självklart för de flesta att jag satsat stenhårt på taxiyrket tills jag förklarat att jag egentligen studerade på heltid och taxikörandet bara var tillfälligt. Hur som helst så har de senaste åren gått ut på att ständigt överbevisa mig för andra för att visa att jag är en bättre människa än det som mitt namn antyder. Inte alla, men många tar för givet att utlänningar är slödder. Så är det bara.
Jag ska inte gå in mer vad jag tror att detta beror på eftersom det är irelevant men faktum är att jag alltid har mer att bevisa för folk. Efter ett par år så blir det extremt tröttsamt.
Jag köper och säljer en hel del saker på blocket. De gånger jag använt mig av mitt eget namn i annonserna när jag ska sälja så får jag bara en femte del svar tillbaka. Speciellt om jag står som säljare. För att kolla om det verkligen stämmde så skrev jag ett annat namn en gång. Chockerande nog fick jag mycket mycket mer respons. Det gör inte så mycket eftersom jag mer eller mindre accepterat att livet är så. Tyvärr så ser vissa mig som en andra gradens medborgare. Finns inte så mycket att göra åt. Senaste veckorna har jag varit på jakt efter en valp. Jag har hittat minst tre eller fyra som jag verkligen var intresserade av och jag har omgående försökt kontaktat dem. Jag har utformat ett brev som beskriver vem jag är och hur mycket jag kan om hundar eftersom säljaren oftast kräver personlig information innan de ens överväger att maila tillbaka. Inte en enda gång har jag fått svar tillbaka. Den enda gången personen brydde sig om att svara var när hon var utlänning själv. Observera att jag uppfyller varenda krav som de har på valpköpare och mer därtill.
För att återigen testa om jag hade rätt, så skickade jag samma brev till en kennel och använde namnet ”Hasse” istället. Det tog ca två timmar innan jag fick svar. Dom var plöstligt jätteintresserade av att sälja en valp till mig. Hur sorgligt och tragiskt är inte det?
Så efter 20år och en universitetsutbildning som jag trodde skulle öppna nya dörrar så är jag fortfarande en tattare i folks ögon. Folk suger!

Nyladdade batterier

Hooman — Sat, 25 Apr 2009 23:01:02 +0000

Så nu har vi varit hemma från Torrevieja i en vecka.
Som seden bjuder efter en resa till Spanien och tillbaka har jag spenderat de senaste 7 dagarna med att gång på gång försöka rättfärdiga varför jag stannar kvar i Norrland.
Det är alltid lika otrevligt att efter några dagar med tropiskt värme behöva ta på sig jacka för att kunna vara utomhus. Sedan ska man inte underskatta den totala avsaknad av bekymmer som man har när man är på semester.
Att inte behöva tänka på räkningar, jobb, skolarbete och den helt overkliga monotonin som ibland råder hemma är så så gott som vanebildande.
Därför har jag med all rätt haft en extra semestervecka här hemma för att så att jag kan i min egen harmoniska takt glida in vardagen igen. Dock har jag av förklarliga skäl inte helt ignorerat skolan. Vi har ju haft presentationer i presentationsteknik.
Vi skulle vi presentera en kändis och analysera varför han eller hon har lyckats med sitt varumärke.
Sedan hade vi ett informativt tal på 4 min. Som den helt overkliga hundnörd jag är så valde att jag att informera om hundens kroppsspråk.
Jag börjar faktiskt likna den jobbiga hästtokiga tjejen i årskurs tre som hade hästaffischer överallt och bara pratade om hästar och ridning.
Men det finns en förklaring varför majoriteten av mina presentationer handlar om hundar. Jag har i många år haft fobi för att ställa mig framför folk och prata. Ända sedan högstadiet har jag blivit skräckslagen av blotta tanken att ställa mig framför en grupp människa och göra en muntlig redovisning. Jag har till och med sjukanmält mig vid flera tillfällen för att slippa redovisa. Lite därför anmälde jag mig kursen.
Som jag nämnt tidigare så är presentationsteknik en sådan kurs som man saknat men inte vetat om hela livet. Inte nog med att kursen inte gjort mig besviken, jag har nästan blivit frälst. Under alla år i skolan har jag läst minst 4 kurser per termin, vissa kändes lite onödiga men många var direkt helt underbara.
Den här kursen står över det flesta. Det enda jag ångrar är att jag väntat till sista terminen med att läsa den. Det hade sparat en hel del tårar och ångest. Så anledningen varför jag beter mig som en hundfreak är att om jag redan har all information i huvudet så kommer jag att kunna vara mer avslappnad och presentationen kommer att vara mer naturlig.
Den senaste presentationen gick enligt mig själv bra och jag fick en del komplimanger samt lite konstruktiv krittik som har stärkt mig. Jag känner mig betydligt säkrare än förut och ser nästan framemot nästa presentation.
Vi ska hålla en övertygande tal på 3-4 min.
Så jag planerar att övertyga alla om att alla kamphundar inte är mordarhundar samt berätta lite om pitbullens och amstaffens historia.
Det ska bli riktigt kul! Idiotstämpeln som jag kanske får kommer att med tiden tyna bort. I hope!

Nedan kommer lite bilder från semestern:

Från takterrassen

Alla som var med på semestern

La Mata

Jag och Parisa

Bokmarknad

Karusell

Sista dagen i solen

Pikaaaabooooo!

Vad som varit, är och kommer att vara

Hooman — Sat, 11 Apr 2009 00:18:54 +0000

Nu har det nästan gått en hel månad sen jag uppdaterat nyss. Jag har seglat på berusningen som var en direkt följd av att jag klarade uppsasten. Om ni minns så hade jag annonserat min bil för att sälja den. Efter ett par veckors velande lyckades jag sälja den till min käre fars käre kollega. Utan att ens pruta så köpte han bilen och på köpet fick jag en annan skrotbil.
Men pengarna som jag fick över köpte jag givetvis en ny bil. Trots att jag betalade en femtedel av priset för den nya bilen så fick jag en Ford Escort, årsmodell 98. Givetvis en kombi eftersom jag som bekant kommer att utöka min lilla familj inom några månader.
Så i ärlighetens namn så behövde jag bara backa 2 årsmodeller vilket inte är så farligt med tanke på vad jag betalade för bilen.
Hur som helst har jag den senaste månaden haft fullt upp med att fixa smågrejer på bilen för att få den precis som jag vill. Det är fortfarande lite småfix kvar men det måste vänta tills temperaturen ökar lite. Det är utan tvekan för kallt för att man ska kunna stå ute i timmar för att meka med bilen.
Dessutom har vi börjat 2 nya kurser.
Webbdesign samt presentationsteknik. Båda kurserna är extremt underskattade. Webbdesign behöver knappast närmare förklaring, alla vet vad det är, däremot är presentationsteknik en sådan kurs som man saknat hela sitt liv men inte har vetat om.
Nyckelordet är retorik. Vi ska lära oss hur man pratar inför en grupp. Ni som har närmare kännedom om vem jag är, vet att jag har social fobi. Således brukar jag dra mig för att ställa mig framför folk och prata. Men den här kursen är ju till just för personer som mig. Vi har världens skönaste lärare som faktiskt får lektionerna flyga iväg. Nästan så att man längtar till nästa lektion. Jätteskönt.
Sen så har vi webbdesign där vi ska koda ihop hemsidor med html och CSS.
Även webbdesign är extremt kul även om vi inte går på föreläsningar, jag jobbar faktiskt bättre själv hemma.
Nu till morgondagen.
Faktum är att vi flyger till Torrevieja imorgon kl. 15.
Vi kommer vara där tills fredag och förutom semester ska vi hinna med att samla lite vuxenpoäng också. Förutom bankärenden ska jag lämna in mitt CV till minst 30 olika ställen. Förhoppningsviss kommer jag att få ett sommarjobb vilket skulle innebära att jag kan med gott samvete spendera sommaren i tropiskt värme.
Leta upp så många händer ni kan och håll tummarna för mig!

Yeeees!

Hooman — Fri, 27 Mar 2009 23:21:50 +0000

Idag hade vi examination för C-uppsatsen. Igen!
Jag kan räkna antalet timmar jag sov igårnatt på min högra tumme. Gick upp kvart i 8 på morgon eftersom jag var ordentligt trött på att bli jagad i drömmen. Jag hade ingen matlust eller livslust för den delen och det spelade ingen roll hur många tröjor jag tog på mig eller hur många koppar het te jag drack, jag kallsvettades som en narkotikamissbrukare på avgiftning. Helt otroligt hur påverkad man kan bli av vissa saker.
Eftersom jag hade spenderat natten i Granloholm packade jag mina saker och åkte till dalgatan. Satte mig ner och läste igenom vår uppsats och respondenternas uppsatser några gånger och kom på efter ca 24 min att det var lönlöst att försöka sitta still. Jag klev upp, städade lite, duschade, städade lite till och till sist tillverkade jag lite hårgele eftersom jag glömde min burk i G-holm.( För er som blir chockad nu kan jag berätta att jag tillverkar min egen hårgele av torkade växter och vatten, mer om det nån annan gång!) Vid kl. 12 kom jag på att jag borde försöka äta lite så jag kokade lite pasta med buljong och tomatpure som jag tryckte i mig med köttbullar. Det var knappt tjänligt och efter maten traskade jag till skolan för examinationen. Nervositeten och dödsångesten släppte faktiskt så fort jag satte mig i klassrummet.
Sen hände världens mest skummaste grej. En av mina klasskamrater som jag skulle opponera mot klev in rummet och typ halvskrek ”HEJ HOMAN!” Under de 3 år som vi gått i samma klass har vi överhuvudtaget aldrig pratat eller ens hälsat på varandra. Hon satte sig vid bordet och helt plöstligt säger hon: ”MEN GUD VILKEN FIN VÄSKA DU HAR!” Jag kollade lite chockad omkring mig för att kolla om hon pratade med mig samtidigt som det slog mig att hennes plöstliga entusiasm helt enkelt beror på att jag om några minuter ska opponera mot henne. Jag började nästan garva högt och tackade för hennes komplimang om min högst vardarliga axelväska som jag köpte av en kines i Torrevieja. Bissart beteende!
Hur som helst började jag opponeringen och det gick rätt smärtfritt, sedan var det dags för mina kära klasskamrater att opponera mot mig. Dem hade faktiskt en hel del att säga men detta till trots så kändes det bra.
Vi fick som väntat rast efter ett tag för att läraren skulle kolla igenom sina papper och bestämma betyget.
Lätt stressad och allmänt illamående av nervositet och ångest spenderade vi hela 15 minuter på att komma fram till vem som hade mest ångest tills vår kära lärare bestämde att vi fick komma in. Jag kan tillägga att det var de längsta 15 minuterna som jag haft i mitt liv. Innan vi klev in i rummet fick vi bestämma om vi ville ha enskilda samtal eller om vi ville köra på tillsammans. Eftersom ingen orkade vänta längre skrek vi alla samtidigt: ”Vi kör tillsammans!” Vi hade inte hunnit sätta oss ner innan läraren lite halvglad sa på engelska: ”You have all passed, so don´t worry!” Ärligt talat så har jag ingen minne från resten av tiden där.
Hon fortsatte att prata i ca 1 timme till men jag lovar att ingen lyssnade!
Lyckan är fullkomlig!
Nu är C-Uppsatsen färdig!